Nu har våran lilla älskling äntligen kommit till världen! SOM vi har väntat.. men uuj vad det har varit värt det.. ALLT. Vi fick åka in till BB klockan nio på lördag morgon, så vi var där vid tio. Då hade jag haft regelbundna värkar sen klockan 02 på natten.. När vi kom in hade jag öppnat mig 2 cm och barnmorskan sa att vi inte behövde åka hem iaf, men vi åkte hem till mamma en stund för att det inte skulle bli så drygt på sjukhuset.. När vi kom tillbaka vid 14-tiden hade jag öppnat mig en cm till och då blev vi inskrivna. Jag fick sätta mig i badet för att försöka lindra värkarna lite, men de blev bara värre och värre ju längre tiden gick. Och HEEJ vad ont det gjorde.. Och värre skulle det bli.

Jag fick prova på lustgasen och det hjälpte lite.. men ytterst lite. Värkarna fortsatte att komma tätare och blev starkare och starkare hela tiden. Till slut orkade jag inte mer och barnmorskan föreslog att jag skulle ta ryggmärgsbedövningen. Jag ville inte det först, för jag ville helst klara mig utan den. Men Daniel övertalade mig och jag bestämde mig för att gå med på det. Men jag var inte glad över det. Narkosläkaren kom och satte nålen och dränkte mig med bedövningsmedel kändes det som. Värkarna slutade göra ont direkt och det enda jag kände var ett tryck nedåt. Så jag hann vila knappt en timme, sen kom smärtan tillbaka.. och det med besked. Då visade det sig att slangen hade "trillat ur" och allt smärtstillande åkte ut på utsidan av ryggen istället.. Då kom det en annan narkosläkare och skulle sätta en ny. Men vad hände? JO, han satte den fel. Då började jag bli riktigt förbannad och sa visst några väl valda ord till honom, enligt Daniel. Så nu visste han inte om han kunde sätta en till.. men han ringde till en kollega och det gick bra att sätta en till, fast en nivå högre. "Gör RÄTT den här gången då", sa jag tydligen med en ton som inte var den trevligaste, hehe.

Den satte han rätt och det hjälpte väl så där måste jag ändå säga. För jag hade fortfarande fruktansvärt ont. Sen satte de ett värkstimulerande dropp för att skynda på det hela. Nu var jag öppen 7 cm.. sen gick det hela ganska snabbt. Krystvärkarna började tjugo i två ungefär tror jag och det hela var färdigt 02.10. Vilka sjuka krafter man besitter egentligen. Det visste jag inte om mig själv:)

Hur som helst så var det ju en grym upplevelse! Det bästa och värsta jag varit med om.. mer det bästa så klart. Smärtan glömmer man rätt fort faktiskt.


Hon kom precis som beräknat också.. 10 maj 2009. Punktlig tjej=)

Vill också tacka alla barnmorskor som hjälpte oss under förlossningen, alla var underbara! Och tack till Daniel också som var världens bästa stöd och höll sig lugn under hela förloppet. Älskar dig!!